Jag vaknar strax före sju av att Manne gnäggar gällt och uppfodrande, upprepade gånger. Jag drar skoteroverallen över pyamasen och skyndar ut.
Hovspår i snön på altanen är sällan något gott tecken. Mycket riktigt är Zäta på rymmen. Jag blir skräckslagen - en häst försvunnen i becksvarta mörkret!Nu är ju Zäta en social häst och han letar snabbt reda på mig och kan stängas in. När ljuset kommer visar det sig att han varit på rymmen ett bra tag.
Han har besökt ena grannen och...
...tillbringat rätt lång tid på en annan grannes gräsmatta...
Här har Mannepojken stått och väntat.
Här har Zäta lyft av en tråd och ålat sig ut. Dags att kolla strömmen :-/ Fyra dagar utan arbete har tydligen gjort Zäta rastlös. Att han har tio hektar att strosa på räcker inte.
Det visar sig...
...att han är helt oskadd och dessutom har en hel del...
...sprattel i benen :-)Jag är så oootroligt glad att allt gick väl. Jag vet ju vad som finns under snön på en del ställen där han varit i natt...
5 kommentarer:
Vilken tur att allt gick bra! Det var verkligen en läskig start på julveckan som slutar fint som en julsaga.
Intelligenta och energiska varelser kan vara lika mycket ett besvär som det bästa. Hoppas ni får mest av det bästa på lovet=D
Oh halleluja! Ser att han kan en hel del trix ;) Undra vad grannen ska säga när han ser Einsteins fotspår i snön. :)
Tack och lov för lyckligt slut.
Skönt att inte hade så mycket sprattel i benen när han var ute för sig själv och allt gick bra.
Kan inte låta bli att le:) härligt med hästar som tar lite egna initiativ, i alla fall om det slutar lyckligt.
Skicka en kommentar