Fredag 17 februari

Sol, någon minus, lätt vind.

 Spåren i snön berättar små historier om vad hästarna har gjort under natten.

 De här värmer sig på kullen i morgonsolen. Magi upptäcker dem, sätter iväg efter dem...

...men kommer på något magiskt sätt i full fart tillbaka när jag ropar. Lika underligt som underbart.

 Sedan selar jag på Zätan och vi ger oss ut med favoritfordonet: ståkälken.

 Det här är också underbart. Ett tag i alla fall, för sedan...

 ...dyker några bilar upp oväntat runt kröken när vi är på väg hemöver och Zäta överreagerar så till den milda grad och vill inte sansa sig efter det utan fortsätter med caprioler i skaklarna. Återigen måste jag spänna loss honom och lämna kälken i snödrivan för att vi ska komma hem säkert. Grrrr. Nått enoff propper preparation, för att prata parelliska.

Jag åker ruggigt irriterad till jobbet, och när jag kommer hem...

...smälter jag förstås när han står i strålkastarljuset med spetsade öron och säger: Kom så gör vi något!

Jaja. I morgon är det en ny dag. Igen.